Sista natten i lägeheten inatt. Det känns så konstigt för det är så plötsligt, ingen tid att försöka förbereda sig överhuvudtaget. Jag har packat som en tok ikväll och hämtat nyckeln till min nya tillfälliga bostad. Det känns så trist. Dels för att det är en lägenhet som jag älskar och att många bra händelser och minnen kommer härifrån, dels för att jag är så äckligt less på att bara flytta runt hela tiden, hela tiden med rädslan i huvudet över att behöva flytta hem igen och börja pendla. Igen. De skulle jag helt enkelt inte klara av. Varenda gång jag behövt flytta har jag ändå lyckats hålla ihop på nåt vis, tänkt positivt. Men det finns gränser, och jag har definitivt mött en gräns nu. Hade jag fått ha ett och samma boende hela min gymnasietid så hade jag fan kunnat springa naken över hela vallsundsbron, så lycklig hade jag varit. För det är fan en trygghet och ha ett fast boende, mer än vad man tror.
Igår var jag hemma i Mörsil en sväng, och Jessica kom och tröstade mig med en bukett blommor. Tack! Imorgon kommer Max in med bilen och hjälper mig att flytta.
